Förlossningsberättelse

15/2 
ca 13.00, Vi är på sjukhuset med Dennis pappa, sitter och äter lunch när jag börjar få lite ont i magen, Tänker att det säkert bara är starkare förvärkar, vill inte hoppas för mycket i onödan. Någon timme senare börjar smärtan sätta sig i ryggen, jag börjar hoppas att något kan vara på gång och berättar för Dennis att det gör ont, men att det säkert inte är någonting. Timmarna går och vi får åka hem med Benny. Vi får mat hos Dennis föräldrar, tyckte det var lite jobbigt att äta när det gjorde ont men det gick bra ändå.
Jag fattade inte riktigt att det var värkar, jag trodde att smärtan bara skulle sitta i ryggen men smärtan satt i magen så jag fortsatte att intala mig själv att det var förvärkar, även fast de kom tätare och blev allt starkare.

ca 21.00 Pratar med mamma i telefon, hon förklarar för mig att värkarna inte alls måste sitta i ryggen utan, det är först DÅ jag fattar att det är värkar på riktigt. Efter det började värkarna komma ännu tätare, 3-7 minuter mellan värkarna. Jag blir glad och tänker att den här smärtan kan jag sova med, och när jag vaknar imorgon så har det säkert satt igång på riktigt.

ca 00.00 Jag kunde ju glömma det där med att kunna sova med värkarna, dem gjorde ont och kom allt tätare, ringde till förlossningen som sa att det bara var att vänta och ta en alvedon och en varm dusch. Försökte lägga mig igen men kunde inte ligga still, det gjorde så ont så att jag gick upp och satte mig vid datorn för att hålla mig sysselsatt, sa åt Dennis att försöka sova så att iallafall en av oss kunde vara utvilad under förlossningen, jag var ju så säker på att jag skulle få en lång förlossning och ligga inne på förlossningen i 15 timmar typ.

Ca 01.00 värkarna är ännu värre och jag ringer in till förlossningen igen, och då får vi komma in på kontroll. Vi kommer in och de sätter CTG som visar 2-3 värkar på 10 minuter, jag undersöks och det visar sig att jag är 2 cm öppen. Får en sovdos och så åker vi hem för att sova. Barnmorskan säger att hon tror att bebisen kommer lite senare idag, kändes overkligt men vi blev glada att höra det. Sovdosen hjälpte bra, men jag var väldigt snurrig när jag vaknade på morgonen.

16/2

ca 11.00 Blir lite småsur för att jag inte känner någonting i magen. Smsar mamma och frågar när sovdosen går ur, efter 6 timmar får jag till svar. 6 timmar? Tog ju tabletterna för 9 timmar sedan. Blir lite orolig att förlossningen inte ska komma igång igen och att jag ska gå över 2 veckor iallafall.

ca 13 nångång - Värkarna kommer igen, kändes dumt att jag längtat efter att värkarna skulle komma igen, gjorde ju så ont. Men ändå glad att förlossningen är nära.

ca 14.00 Vi åker till mammas jobb för att lämna våra hemnycklar så att hon kan ta hand om katterna. Hennes kollega undersöker mig och jag är då öppen 4-5 cm, då blev jag jätteglad för jag trodde att det hade stått helt stilla. Efter det åker vi och köper en kebabrulle och åker till Dennis föräldrar. Försöker trycka i mig maten även fast jag blir illamående av smärtan men lämnar typ hälften. Ringer till förlossningen och säger att jag har jätteont, får till svar att jag ska ta ett bad och glatt vänta vidare för det tar ju såå lång tid för förstföderskor att föda barn. Jag lyder henne och lägger mig i badet, som faktiskt var avslappnande, men värkarna var ändå fruktansvärda.

Ca 15.00 jag är helt utmattad, jag somnar nästan mellan värkarna, trots att de är täta. Pratar med mamma i telefon som säger att jag borde ringa förlossningen igen, och säga att jag var öppen 4-5 cm eftersom jag missade att säga det förra gången jag ringde.

ca 16.00 jag ringde in igen, och får till svar att jag är välkommen in när jag vill, men att hon råder mig att försöka stanna hemma. Jag funderar på hur jag vill göra, ska jag gå hemma tills jag verkligen inte kan stanna hemma, eller ska jag åka in och kunna få bedövning? Vid halv fem åkte vi in till förlossningen. Jag blev undersökt och var öppen 5-6 cm, tycker att det går långsamt och det känns som att den här förlossningen kommer att pågå i all framtid.

ca 17.00 Blir vi inskrivna och får ett rum, rum nummer 7 ifall någon skulle vilja veta det. Jag slänger mig på direkt på sängen, barnmorskan frågar om jag vill ha någon smärtlindring men bestämmer mig för att vänta.

18.30 Får jag lustgas, barnmorskan tyckte att jag var duktig och lärde mig fort hur den skulle användas. Dock tyckte jag inte alls om den, den smakade illa och jag blev snurrig i huvudet så jag slutade med den ganska snabbt.

18.55 Ber jag om EDA eftersom värkarna var så hemska. När den värsta värken äntligen var över, tog det bara några sekunder innan nästa värk satte igång. De börjar förbereda och undersöker mig, då är jag öppen 9 cm och någon EDA hinns inte med.

19.05 Helt öppen och jag känner att det trycker på som bara den, och säger väl ett antal gånger att det känns som att jag ska skita på mig, och att jag hoppas att bebisen är söt.  Barnmorskan säger att jag får krysta.

19.12 Tar dom hål på hinnorna så att vattnet går

19.28 Får jag bäckenbottenbedövning, men det spelade ingen roll för den hann ändå aldrig värka.

19.32 Föds äntligen vår lilla bebis, och dennis säger : Det blev en flicka! Eller ? Är det en tjej? Och det var det ju, vår lilla tjej. Min första reaktion var: Oj vad liten hon är!

Hon vägde 3416 gram och var 51cm lång, vår lilla Stella <3

Så det blev en snabb men smärtsam förlossning, Utan någon bedövning. Är supernöjd med hur förlossningen gick till, verkligen en drömförlossning förutom att jag sprack lite grann :)
Är idag nästan helt återställd efter förlossningen, magen är nästan borta och jag har gått ner nästan alla mina 10 gravidkilon, bara 0.7 kilo kvar :)

Här får ni lite bilder, kan ju tillägga att min dubbelhaka verkligen gillar att vara med på bild, jag gillar det inte lika mycket, men men..