Längtan

Det är galet hur mycket man kan längta efter en människa man aldrig har träffat. Nu börjar det ploppa ut bebisar runt omkring mig och jag är så full av längtan så att jag spricker. På ett sätt kan jag inte fatta att vi snart har honom/henne här, att det är så kort tid kvar, och ändå så går det såååå långsamt! Är så glad över att vi har vår lilla bebis i magen. Är himla nyfiken på om det är en pojke eller flicka, hur h*n ser ut, hur h*n kommer vara. Längtar tills jag kan hålla honom eller henne i min famn, och ju mer jag tänker på det ju galnare blir jag, galen av glädje. Och längtan. Och förväntan. Och lite pirrig är jag också. Det är nog bra att tiden inte går fortare än såhär, man måste ju hinna förbereda sig (så gott det går) inför ett helt nytt liv. Ser så mycket fram emot det livet! Men nu ska jag sluta älta och gå och lägga mig, godnatt!=)